Evighet

<p>I det förgångnas skuggor insvept vilar skogen i obskyr majestät Likt Järnskogens lövsalar höljda i svart kläds den ock i dystra färger Evig död i nattsvärta bunden, här droppar vårt blod från gran I oändliga svarta floder - nattens blod; hedniska tårar </p><p>Det rasslar och tasslar Prasslar och knastrar Vinden viner, regnet piskar </p><p>Var kväll går solen för evigt ned Och var natt minner om fornstor norrön tid Varje natt vaknar skogen i dunkel prakt I dimhöljda minnen är var natt lik en evighet </p><p>Vad dväljs i det fördolda, vad hyser dessa salar? Där skuggor dansar i skenet av månens blod Ett bortglömt rike höljt i nattens djupa mörker Mörker så djupt att intet ljus tränger in </p><p>Blott finns detta minne av en förgången tid; ett vet jag som aldrig dör Evigt är mörkret, vidsträckt slumrar skogen (i evighet)</p>