Den Ständiga Resan

När jag tänker på den ständiga resan genom livet
När det alltid känns som höst
Då vänder sig vinden sakta mot norr
Och blommorna dör
Det faller regn i mina drömmar

Jag måste resa igen och leta efter tröst
Jag måste leta igen efter ömhetens röst
Jag måste resa igen till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst

När jag vandrar på den steniga vägen genom livet
När det känns som jag bar på en sorg
Då gömmer sig solen sakta i moln
Och ordet är adjö
Snart faller snö i mina drömmar

Jag måste resa igen och leta efter tröst
Jag måste leta igen efter ömhetens röst
Jag måste resa igen till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst
Oooo den ständiga resan till nästa höst

Cuando pienso en el viaje perpetuo a través de la vida
cuando siempre se sentía como otoño
el viento se mueve lentamente hacia el norte
y las flores mueren
lluvia cae en mis sueños

Debo viajar de nuevo y buscar consuelo
debo buscar de nuevo la voz de la ternura
debo viajar de nuevo al siguiente otoño
el perpetuo viaje al siguiente otoño

Cuando paseo por el pedregoso camino a través de la vida
cuando se sentía como si cargase un lamento
el sol se esconde lentamente en las nubes
un [indistinto] adiós
pronto la nieve cae en mis sueños

Debo viajar de nuevo y buscar consuelo
debo buscar de nuevo la voz de la ternura
debo viajar de nuevo al siguiente otoño
el perpetuo viaje al siguiente otoño
el perpetuo viaje al siguiente otoño